... o du vet vem du är!

När jag va yngre va jag alltid glad. Den allmänna uppfattningen om mig va glad, sprallig, rolig, problemfri o alltid där o alltid närvarande. Så är dock inte den allmänna uppfattningen om mig nu men det är lite skitsamma, för jag tänkte berätta en liten historia.

Jag va en väldigt glad prick när jag va yngre. Ställde alltid upp på folk som behövde mig, fanns alltid där med ett leende eller ett dåligt skämt (o sånna finns det många av). En dag kommer jag hem ifrån jobbet o hela min värld vänds upp o ner. Jag hade fått droppen som fick bägaren att rinna över. Två veckor senare så fick jag diagnosen djup depression.

Hela mitt liv fick plockas ner i små bitar o analyseras o bearbetas. Det va kanske inte världens bästa grej att göra men sjukvården har sina mallar att följa.. Efter några månader tog jag mig upp till ytan igen, men mitt liv o mitt tänk är o kommer aldrig att vara detsamma igen.

Nu när jag har landat i den jag är så känns livet rätt bra. Jag känner mig själv på ett annat sätt nu för tiden o den viktigaste grejen jag lärt mig av att bli sjuk är, jag måste få må dåligt! Jag kan inte alltid ha kraven på mig att måsta le, vara glad, roa andra eller alltid ställa upp.. För då faller jag tillbaka igen. Nu e det ingen i min omgivning som har ställt dessa krav på mig, utan jag själv.

Man är sin egen värsta fiende.

Den människa jag är idag, är kanske i mångas ögon inte en människa man skulle vilja vara, men det funkar för mig.

Nu för tiden funkar mitt liv så här. När jag är glad är jag det av hela mitt hjärta, jag skrattar från mitt hjärta o jag älskar av mitt hjärta. När jag mår dåligt, så mår jag dåligt. Ingen kan göra nått åt det mer än o bara finnas där. O det gör folk. Är man öppen o ärlig, så finns det alltid folk runt en som står ut med det. Dom vännerna älskar jag för allt i värden. Vänner känner en. Dom ser att man inte mår bra. Därför kan man lika gärna säga som det är istället för att klistra på ett falskt leende, som iaf inte funkar. Lurar man sina vänner för länge, då försvinner dom tillslut.

Jag orkar inte vara falsk o gå runt o vara glad om jag mår dåligt. Det kommer ta knäcken på mig o på mina vänner tillslut. Det är bättre o säga -Idag mår inte jag bra, jag är arg, lessen o otrevlig. Tro mig, det funkar.

Jag har lärt mig o säga nej, jag är inte alltid glad utan tillåter mig att få må dåligt o ha dåliga dagar. Därför tror jag att jag har klarat mig från o få återfall ner i djupet igen...

Nu ska jag inte säga att detta funkar för alla. Det funkade för mig. O det jag kräver av mina vänner är, att dom är lika ärlig mot mig som jag är emot dom. Man behöver inte säga varför man mår som man mår, för det är inte alltid det lättaste o sätta ord på, men man kan iaf säga att man inte mår bra, så vännerna får en ärlig chans att finnas där...

Puss o Kram

 

31-åringen *thihi*

9 november 2008 00:03

Intressant tjejen !! Hoppas din lock down har funkat fint ;) Å du ... tack ... tack för vitlöksmojsideén ... den blev bra - fast jag vet inte om jag gjorde som man skulle ... men gott blev det (dock lite halsbränna) *kram*

http://sweetypajen.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

.. tåget?

Jag har flyttat! Den nya bloggen finns HÄR! Välkomna dit istället     ...

Nykter, städad midsommar. Bäbis på väg!! Jag kan inte annant än älska mitt liv        Puss o Kram ...

Det har tagit stopp! Helt stopp! Känner mig inte det minsta skrivsugen. Inte för att det inte händer nått, utan mest för att det tagit stopp! Konstigt! Första gången på över 3 år som det blev så här.. Tokigt! Får väl vila lite då kanske...På återseen...

Har kommit på mitt eget lilla sätt för och överleva kvällarna med Melodifestivalen!! Jag gör helt sonika så att jag faller tillbaka ca 25 år i tiden, skriver min egen röstningslista och sen sätter jag poäng för fulla muggar!! Igår hade vi mamma med o...