... ligger på sjukhuset. Igår kväll fick hon en stroke! Halvsideförlamad, utan tal o utan sätt att kommunisera. Vi skulle ju ha kalas ikväll o istället har jag suttit på sjukhuset o hållit hennes hand. Tänk vad livet svänger konstigt.

Min vackra farmor, måtte du komma tillbaka till livet igen. Bli den glada, skrattiga, riktiga männsika du alltid varit.

Vad jag är rädd helt plötsligt. Tänk vad man alltid tar alla för given.  Varje gång det händer nått så tänker jag, jag ska alltid vara där, finnas till hands men nånstans så glömmer jag det på vägen till nästa olycka.. Jag finns alltid när det händer nått, det är när livet är som vanligt jag menar. Är det bara jag eller fungerar alla så??

Min vackra farmor har levt ett bra liv. Hon förtjänar inte detta. Hon förtjänar inte o ligga o vara medveten om allt o inte kunna göra nått, inte kunna tala om vad som är fel, inte kunna säga vart det gör ont... Hur ska jag kunna hjälpa när det blir så här?? Hur ska jag kunna laga?? Hur ska jag ordna allt så det blir bra igen??

Min vackra farmor.. Måtte du kämpa, så allt blir bra igen!!! Vad ska jag göra utan dig?? Vem ska jag få skäll av för att jag röker, dricker, är ute o ränner på sena kvällen, inte äter ordentligt, inte klär mig tillräckligt varmt, om du inte kommer tillbaka??? Du e ju min vackra farmor...

Med hopp om livet...

 

mamma

14 november 2008 15:40

Det viktigast är väl att man finns där när det kör ihop sej. Till vardags "behövs" man nog inte på samma sätt. Tycker du ska ta med dej det du skrivit till farmor i morgon och läsa det för henne. Det ger nog henne kraft att kämpa på. Kram

 

emma halvarsson

14 november 2008 17:00

Hoppas farmorn blir piggare snart igen. Jobbigt när dte händer sånna där saker..:-( Kram

http://emmzan80.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

.. tåget?

Jag har flyttat! Den nya bloggen finns HÄR! Välkomna dit istället     ...

Nykter, städad midsommar. Bäbis på väg!! Jag kan inte annant än älska mitt liv        Puss o Kram ...

Det har tagit stopp! Helt stopp! Känner mig inte det minsta skrivsugen. Inte för att det inte händer nått, utan mest för att det tagit stopp! Konstigt! Första gången på över 3 år som det blev så här.. Tokigt! Får väl vila lite då kanske...På återseen...

Har kommit på mitt eget lilla sätt för och överleva kvällarna med Melodifestivalen!! Jag gör helt sonika så att jag faller tillbaka ca 25 år i tiden, skriver min egen röstningslista och sen sätter jag poäng för fulla muggar!! Igår hade vi mamma med o...