.. ska ni få höra!!!

JAG HAR EN BRA DAG IDAG!!!!!

Hallelulja vad skönt! Det va på tiden!!

Nu ska jag till Mona o snacka vuxengrejer!! Tjohej!

Puss o Kram

.. det e då det händer. När man tror att man inte klarar nått mer, då händer alltid det lilla som får en o inse att tydligen så klarar man alltid mer.. När man känner att brytet verkligen e på gång, då händer det alltid nått som spär på känslan..

Just nu, just här är inte känslan eller måendet i mig vidare värst bra. Jag vill verkligen inte vakna på morgonen, jag vill verkligen inte göra allt som ska göras, jag vill verkligen inget mer.. Men nånstans så tar jag mig igenom dag efter dag. När jag kommer hem, till min trygga punkt i livet, då rasar allt o tårarna kommer..

Jag vet att allt kommer bli bra igen, det blir det alltid.

Idag har det varit en katastrofal dag eller faktiskt inte dag, dom senaste 2 timmarna..

Det hela började när jag skulle åka hem från jobbet..

Jag går mot bilen o går igenom vad jag ska göra innan jag kommer hem.

1. Jag ska handla fikabröd.

2. Hämta tårtan.

Det va dom två sakerna jag skulle göra..

Men det blev så här!!!!

Kommer fram till bilen o sätter in nyckeln i låset o kan INTE vrida runt den, den kommer inte ens in i låset. Inser till min stora fasa att låsoljan ligger INNE i bilen, inser oxå att jag har två lås på min bil, ett som inte funkar o ett till bagageluckan. Lyckas med nöd o näppe få upp skuffen. Hoppar in o lyckas få upp bakdörren, inser sen lite raskt att knoppen på förardörren har gått av, så den går inte o få upp!! Klätrar över till förarsätet får igång bilen, klätrar tillbaka i baksätet o ut o skrapa rutorna. Kör på maxad värme (för o tina upp dörren, inifrån) mot Mekonomen för o köpa antifrysolja till låsen.. Väl på Mekonomen klätrar jag ut igen, med konstiga blickar inifrån butiken, genom baksätet.. Får hjälp av en väldigt snäll kille som räddar mig från brytet. Lyckas tillslut få upp förardörren. En känsla av nått jag tror är glädje for sakta igenom mig.

Frågar honom sen om han har nått man kan göra rent motorvärmaruttaget på bilen med (eftersom Hsb skyller på min bil att motorvärmaren inte funkar) han tittar lite konstigt på mig o sen följer han med mig ut (igen) för o kolla.. Han böjer sig ner, sänker huvudet o tittar sedan upp på mig o säger

-Den här är ju av.

Jag böjer mig ner o tittar o inser till min idioti att han har ju rätt.. Den e ju trasig. Världen rasar o tårarna kommer! Haklar mig lite, tackar för mig o sätter mig i bilen o åker därifrån. Har nu försökt fått tag i min mekaniker, så han kan hjälpa mig.. Inget svar än.

Kommer hem o finner min sjuka fru i soffan (det e jättesynd om henne, för hon e dålig som tusan). Inser sakta att det blir inget kalas här hemma ikväll. Paniken börjar välla upp i mig när jag inser att jag har ingen ledig kväll förrän vi kommer hem från utlandet igen för o ha kalas.. O vad tusan gör jag med tårtan jag har beställt??? (Som om det inte skulle lösa sig) Då får min sjuka fru en idé, kan jag inte åka nån annanstans o ha kalaset?? Ringde i panik till min Bonusmamma Anna o frågade snällt. Så nu blir det kalas där, med tårta o fikabröd!! Tack så mycket!!

Nu låter detta som nått jag skulle skratta åt, alltihopa.. O det är det. I Februari!! Just nu, just här, gör detta mig ännu närmare brytet!! Det e dom små sakerna som gör det!! Dom väldigt små sakerna.

Kvar för dagen är att duscha, hämta ut ett nytt parkeringstillsånd, handla mjölk o åka o ha kalas!! Som dagen gått hitintills, så undra vad o vart det kommer o gå fel??