Den tillfälliga hjärnblödningen visade sig bara vara ett gigantiskt horn som höll på att växa ut!! Så istället för en hjärnblödning har jag fått ett extra litet huvud!! Tack för det då!!! Och inte tusan har jag hår jag kan kamma över heller.. Typiskt!! Tur jag är så jäkla snygg ändå! Haha!!

Genom åren har jag hört ett otal gånger att jag är en känslokall, elak och hård jävel. Finns inget som knäcker mig osv...

Fast riktigt så är det inte.. Jag måste hålla mig kall för att jag ska överleva själv. Jag kan inte bli en "mjukis" bara för att andra kräver det. Det är sällan jag låter mig bli berörd, utåt, däremot är det ofta en kamp i mig, som inte syns.

När tornen föll och den första tsunamin kom, då höll jag mig iskall. Kan inte släppa in det för då kanske jag förlorar fotfästet.

Det här som händer i Japan det kryper in i mig.. Ordentligt!!!

Jag vet inte om det är för att jag nånstans kanske kommer bli berörd av allt som händer där nere. Kanske för att det är så att Moder Jord, verkligen börjar slå ner näven! Det kanske är dax och fundera lite..

Det är ju inte ofta jag tillåter mig att oroa mig över saker jag iaf inte kan göra nått åt. Men just Japan och all denna kärnkraft och strålning gör mig väldigt nervös. Alla dessa människor som har dött och alla dessa människor som kommer att dö.