Intressant att gå tillbaka ett år och läsa DETTA inlägg som jag skrev på bloggen!

Det är extakt så nu oxå, exakt sammalika!!

Ångesten kommer som ett brev på posten så fort det planeras nått som innefattar att jag måste masa mig utanför dörren!! Skitjobbigt!! Att behöva sitta 20 minuter och djupandas för att åka till Ica och handla, tar knäcken på vem som helst!

Mina dagar får inte innefatta mer än att kliva upp, gå på jobbet, jobba och gå hem igen! Blir det nån avstickare som inte är planerad, då blir det djupandning och ångest!

Malin mitt hjärta drar ett ofantligt lass.

Hon handlar, hon planerar och hon pysslar, utan att ifrågasätta varför hon måste göra allt jämt.. Hon lixom bara biter ihop och hoppas på bättring!

Hon likväl som jag vet att det blir bättre, snart, eller om ett tag, men just nu måste jag sitta i min bubbla och vara livrädd för omvärlden, det stora onda utanför dörren...

Min Fru får verkligen uppleva "i nöd och lust", fast den tråkiga delen av det hela!!

Min fina Fru, det bästa jag har