För några månader sedan:

Fredag och lördag, fest, party och väldigt sena kvällar/nätter.

Känslan av oövervinnerlighet och odödlighet.

Nu:

Ensam hemmma, i soffan, med pymmen, italiensk dokumentär på tvn om maffian. Störandes på den 17:åriga dottern som precis har flyttat in (med sin jävla mamma som måste klampa runt i inneskor hela jävla tiden) i lägenheten ovanför oss, som spelar alldeles för hög musik, dessutom ålig musik!! Annat va det förr... ;)

Jag är trött, så trött! På grannar!! På saker som hela tiden låter!! På hela stadsgrejen!! På hela grejen att vara 30 och betee sig som 20.

Jag är gammal och jag är trött, så är det bara.

Kanske återkommer till livet i vår igen, men nu, låt mig bara få sova, utan tonårsdöttrar som spelar skitmusik nätterna igenom, grannar som snarkar, grannar som balkongfestar nätterna i enda.

Kan jag få vara en bitter trött kärring hemma i min soffa, i fred ett tag??? 

Tack!