Varje gång jag har vikit mig på dubbeln i duschen och rakar mina ben, kommer alltid samma känsla av "måste" över mig.

Vad händer om jag "råkar" slinta och bara "råkar" hyvla av mig mina ögonbryn?!

Alltså jag vet ju att jag skulle inte se klok ut, men jag måste verkligen behärska mig för att inte kapa av mig ögonbrynen eller dra en rimpa med hyvlen mitt över huvudet!!

Det är ungefär samma känsla som att när man går över en bro så MÅSTE man kasta nycklarna över räcket!!

Eller när man kliver in i en hiss med någon och man bara måste banka skiten ur dom (åk aldrig hiss med mig ensam).

Detta är ju inte tvångstankar utan mer ett eget test att stå emot en impuls, eller?

Ja, jag blir iaf knäpp på mig själv varje gång jag får för mig detta.. Haha!!

Ser ni mig på stan utan ögonbryn, så vet ni vad som har hänt....

Ibland har förstår jag inte varför jag inte kan finna mig i och säga vad som dyker upp i huvudet!! Att det ska vara sååå svårt och faktiskt säga -Det där är inte okej, det där är inget att skratta åt. Det är förfärligt!!

Tänk om man bara kunde säga så alla gånger det dyker upp nått istället för att bli chockad och tyst och sen när situationen har lagt sig, så retar man upp sig ännu mer..

Sen har väl inte jag rätt alla gånger men när det känns fel, då ÄR det fel!! Och tycker jag det är fel, då tycker jag ju det..

Mina fina! Mina fina nära och kära! Min familj och mina vännner som får mig och bara känna en översvallde kärlek till livet! Fina ni!   

Kalasdag:

Kalaskväll:

Försök komma på vad du har gjort i 13 år.

Jag har tänk, mycket, och jag gjort otroligt mycket!

På 13 år har jag:

Flyttat hemifrån.

Varit riktigt sjuk.

Flyttat 9 gånger.

Haft 5 jobb.

Träffat mitt livs kärlek.

Gift mig.

Blivit vuxen.

Mött människor som ville mig illa.

Mött fantastiska människor som vill mig väl.

Blivit räddad både en och två gånger.

Förlorat alla mina "gamla".

För 13 år sedan förlorade jag morfar. Min fina morfar!   

Intressant det här med hår! Läste precis en blogg om en tjej som ville ha DET håret, just precis DET fina lite småvågiga håret. Det mjuka, romatiska, lockiga håret!!

När jag ser bilden på hennes DET håret, så ser jag bara mitt hår och känlsan som väller över mig är, NEJ du vill INTE HA DET håret! Du vill inte vakna varje morgon med att se ut som Plupp, du vill inte ha samma frisyr som farfar om det inte är ett ton mojs i det! NEJ, NEJ, NEJ!!!

Sen inser man ju att man är ju exakt likadan, jag vill ha hennes hår, det där raka, ovolymiga, olockiga ENKLA håret!!

Man är aldrig nöjd och man kommer allt vilja ha allt nån annan har, så är det bara!!

Bjuder på en bild från förr, med mitt otoligt lockiga hår (o NEJ det är inte permanentat, det är MITT hår)

Med risk att låta bitter, vilket jag absolut inte är, så är det en otroligt obetydlig ålder, 31!!

Att bli 30 är att lämna "det unga" 20 och bli stor. Nu är det bara en passage att "bli större", resan mot 40!

Jag är nöjd och glad med mitt liv. När jag va 20 tänkte jag att när jag blir 30, så ska mitt liv se ut ganska precis som det ser ut nu! Det måste ju betyda att jag har lyckats! :) Och ja, det har jag, lyckats med mitt fina liv!!

Nu längtar jag bara till lördag då jag får fira min födelsedag med alla fina människor jag har runt mig!!

Snart kommer fina Frun hem med födelsedagsmiddag till mig! Min fina som alltid skämmer bort mig! :)

För 31 år sedan hade det kommit en halvmeter snö!

För 31 år sedan letade min pappa en strumpa!

För 31 år sedan va det jagis på en traktor!

För 31 år sedan hade mamma hjärtat i halsgropen för pappa klockade värkar samtidigt som han körde bil i snöstorm!

För 31 år sedan va mamma hög på lustgas! 

För 31 år sedan, tittade jag ut i världen!

Har varit och gett mig själv en födelsedagspresent idag!! Kostade på mig en klippning och lite slingor!!

Mina erfarenheter med slingor och färgning av hår är inte dom bästa. Efter en liten tonårsrevolt med blått hår, så har jag undvikit att blanda mig med hårfärg och slingor..

Men så tänkte jag att jag fyller faktiskt år, jag tjänar mina egna pengar, då kan jag tusan kosta på mig och bli lite snygg på ett proffsigt sätt!

Sagt och gjort. Bokade hos bästa Helene för slingning och klippning. Och jäklar vad nöjd jag blev. Skitsnyggt!!

Men det är ju så trist att komma hem från frisören och tycka att man är skitsnygg och sen vet man att det spelar ingen roll om jag låter bli eller om jag tvättar håret så ser jag iaf ut som Plupp imorrn, dock utan blått hår nu för tiden!!!

Så jäkla snyggt med rakt, långt hår med lite slingor i. Inte som vanligt med det råttfärgade håret som är halvlockigt, stort och hur tjockt som helst...

Mitt hår är nog inte hår, egentligen, det är mer som en päls!! Tjockt och bångstyrigt på ett icke optimalt sätt!!

Får vara glad med dom timmarna jag iaf såg snajsig ut!! Nu är det bara 7 veckor kvar tills jag får vara nöjd igen!!

Jag va på en kurs för några veckor sedan. Dom som känner mig vet att jag blir, så att säga lite, "föreläsningshjärtvättad"!! Men i detta fall så va det nått väldigt intressant som fastnade!

Kvinnan som höll i kursen sa -När du i vanliga fall säger nej, oftast av ren reflex, så prova säg ja och se vad som händer!!

Sagt och gjort. Nu när det kommer tillfällen då jag verkligen känner att NÄ det där funkar inte, så säger jag JA!! Majoriteten av gångerna så löser det sig för både mig och den/det som det gäller för/om.

Sen har jag naturligtvis fått landat i att nej, det funkar inte, men då får man ju komma på en annan lösning på problemet!

Detta har gjort att det dyker upp massa nya utmaningar, äventyr, huvudbry, förvåning och glädje!

Så snälla ni, prova bara och säg JA och se vad som händer! Det mest intressanta kan hända!

Sitt inte bara i ett hörn och säg NEJ det där funkar inte eller så kan man inte göra, nä så här har vi gjort i 20 år och det går INTE och göra på något annat sätt!!

Säg ja istället och få ett mycket roligare liv!