Jag har blitt vuxen! Vad jag kan skratta åt saker, som tidigare hade gjort mig såå lessen.

Det e så fantastiskt att se 2 människor som inte riktigt känner varandra, göra ett tappert försök att bli vänner. Allra helst när Person 1 skiter fullständigt i det. Det e så roligt o stå på "sidan" o se denna bedrövelse utspelas framför en. Enda anledningen dessa 2 männsikor, enligt Person 1, pratar är för att få utbyte i skvaller o diverse andra saker som kanske inte alla bör veta. Men iaf så tror Person 2 att dom är på väg att bli "bästisar" o hakar på allt som Person 1 säger o spär på allt som sägs lite extra. Så med andra ord så ska dom egentligen inte ens prata med varandra, för det kan aldrig föra nått gott med sig.

Men vem är jag att lägga mig i??!!

För att komma till det som skulle kunna göra mig så lessen, så är det nästan lite mobbingvarning, fjårtisfasoner på det som sker. Det som skulle kunna vara det som gör mest ont, är besvikelsen av att ha männsikor nära o som sedan sviker gång på gång! Detta gäller nu inte bara mig, utan det finns fler i min omgivning som oxå reagerat illa på detta. Vill folk skvallra om mig, låt gå. Men då förtjänar jag iaf efter tag att få förklara o säga vad som är riktigt!! Jag har iaf kommit på att jag orkar helt enkelt inte bry mig, blir det stora konsekvenser, måste jag ju bry mig naturligtvis. Jag orkar inte ens bemöda mig i att få dom o sluta skvallra, jag bara rycker på axlarna o går därifrån..

Men det finns folk som borde få reda på vad som sägs... Men vem är jag att skvallra??!!

Förhoppningsvis kommer jag aldrig att sjunka så lågt som dessa männsikor. Skulle jag någonstans få en tendes till det, så snälla, säg till mig ordentligt o funkar inte det, ge mig en käftsmäll. Jag vet att jag inte är världens bästa människa men jag hoppas o tror att jag iaf är bättre än dessa!!