Det är så trist när man märker hur nått man alltid har gjort, plötsligt går sönder! Det blir trasigt och känslan kommer förmodligen inte komma tillbaka igen!!

Man har förmodligen sin del i det hela, men tillslut orkar man inte.. Man orkar inte alltid vara tyst, stå åt sidan med vad jag tycker och tänker eller som det har blivit nu, jag orkar inte ens vara trevlig!! För varför ska alltid jag vara det, varför kan man inte få tillbaka nått litet nån jävla gång! Det enda man får höra är hur jävla dum alla andra är, hur fel dom andra tycker och tänker mm, allt detta i volym som inte ens hörselkåpor råder bot på!

Att sen lägga ut en facebookstatus där det står helt klart och tydligt vad man tycker om situationen medans man är mitt i den, utan att öppna sin stora jävla käft och ta en diskussion om allt med dom berörda, är för fan bara patetiskt! Kan man jämt gapa och skrika må man väl för fan kunna ta en jävla fight nån gång!! Jävla lullull!!

Nu är det trasigt och vi får se om det går och laga!!