Det är vad jag är idag. Ju mer jag tänker desto mer irriterad blir jag. Vad e det för fel på folk som inte kan vara raka o ärliga?? Om jag gör något fel eller säger nått som inte stämmer eller säger nått som sårar, varför inte komma till mig o säga nått?? Varför måste man alltid kolla med andra först om saker o ting har lagt sig?? Blir så jävla irriterad. Om folk är så nyfikna kan dom väl kolla med mig innan dom vänder sig till andra med kommentarer o dyligt. Förr eller senare kommer allt fram till dom det handlar om, så varför inte ta saker direkt med berörda människor istället för att tissla o tassla bakom ryggen?? Inte nog med det, så blir jag så jävla irriterad på folk som får slut på argument o tar till "nävarna" istället. Om man inte har nått mer o säga, så gå därifrån. Man behöver inte le ett drygt leende o klappa på nån, inte ens på skoj!!

Jag förutsätter att när jag gör fel så säger nån det till mig. Jag behöver inte tisslet o tasslet. Eller e det så att jag är så jävla skrämmande att man inte kan prata med mig?? Har mig veteligt aldrig ignorerat eller gått ifrån nån som behöver prata med mig, på gott eller ont. Så är det nån som vill säga nått så vet ni vart jag finns. Mina nära o kära ska aldrig behöva stå till svars för mig, det kan jag göra alldeles själv. Så sluta stör mina nära o kära o kom o ta disskusionen med mig istället!!