Vad fel det blir när förnuft o känsla, hjärta o hjärna kolliderar!

Hjärtat säger ju att farmor skulle få leva o hjärnan säger ju att det va faktiskt skönt för henne o få somna.. Det är väl kanske rätt egoistiskt att tänka att farmor skulle vara kvar. Bara för att jag inte vill förlora henne. Vad hade hon fått för liv? Legat på ett hem tills slutet kommer.. Fast man vill ju lixom inte förlora nån, fast man vet ju hur livet är..

Mycket tankar far runt just nu. O det lär dom väl göra några dagar. Jag är iaf väldigt tacksam att jag hann upp o säga hejdå! Min tröst är att dom har iaf varandra nu.

Alla min änglar!

Puss o Kram