Alla inlägg den 2 oktober 2009

Av Tesen - 2 oktober 2009 16:33

.. 22 (tror jag) år hittade jag en knöl i mitt bröst. Känslan av förtvivlan va ett faktum. Fick en tid hos vårdcentralen rätt omgående där dom konstaterade att det va en knöl, det skickades en remiss till mammografin.

Efter ca 2 månader fick jag komma dit. 2 månader är en väldigt lång tid, när man sitter i den position som jag gjorde o många andra gör.

Jag kollade upp på nätet hur stor risk det skulle vara att det va bröstcancer. Risken va mindre än 1%, men det gav ju just ingen tröst.. Har anlag för bröscancer i släkten o hade ganska nära inpå gått igenom en tuff period med cancer väldigt nära mig. Så tankarna for ju iväg!! Jag kommer aldrig kunna beskriva känslan o det totala kaoset i mig som följde denna "upptäckt".

Väl uppe på mammaografin konstaterades det, återigen, en knöl i bröstet. Där kom dom även fram till att det går inte o göra en biopsi utan jag fick, återigen, en remiss skickad till operation.

Efter ca 1 månad va det dax för den stora dagen. In på sjukhuset o ta bort knölen. Vild panik, dåligt humör, lessenheten o förtvivlan va då ett faktum. Det lixom slog mig att vad gör jag om jag mot förmodan skulle tillhöra dom 1%:en som får bröscancer?? Det hade ju gått ganska bra fram tills dess att leva med en knöl som "bara va där". Nu skulle det lixom komma ett besked om vad det var.

Det tog väl inte allt för lång tid innan svaret kom. Det va en knöl men en ofarlig sån. Jag blev så glad. Allt bara släppte o jag bröt ihop.. Efter månader av spänning o försök till att inte tänka på det, så brast allt när jag fick beskedet. Väldigt konstigt!!

Enligt läkaren så va det en ofarlig knöl.. Enligt försäkringsbolaget är jag en högrisk, så jag kan inte få en sjukdomsförsäkring. Hur går detta till?? Just då tänkte jag inte så mycket på det, utan det kom senare när det va dax o flytta från en ungdomsföräkrsing till vuxen o ingen ville försäkra mig.. Hur kan det gå till så?? Hur kan läkarna säga en sak o föräkringsbolaget nått annat?? Det går mig än idag förbi..

Nu lever jag med ett ärr på mitt bröst som faktiskt för mig bevisar att hur dåligt jag än mår, så överlever jag!!


Stöd Rosa Bandet!! Inte för mig, inte för din granne, utan FÖR DIG SJÄLV!!!


Puss o Kram

ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se