.. o reda ut en fundering! Som nygift får jag en massa kramar o en massa frågor. Det gör inget, det är bara roligt, men nu till funderingen.

Folk kommer fram o säger -Grattis! Är du lycklig?? Eller så kommer det ett -Grattis! Hur känns det??

Jag ler o svarar -Ja, jag är lycklig o det känns bra. Sen går vi skilda vägar osså börjar jag o fundera.

Är du lycklig?? Ja naturligvis!! Hade jag inte varit det hade jag väl inte gift mig, eller? Ska man automatiskt bli lyckligare när man e gift? Det är inte jag. Jag har alltid varit lycklig med Malin.

Hur känns det?? Ja, likadant som dagen innan vi gifte oss. Likadant som det gjort varje dag sedan vi träffades. Det känns underbart, men inte för att vi gift oss, utan för att vi har ett fantastiskt liv tillsammans, både det som varit o det som komma skall.

Jag har inte gift mig för att bli lyckligare eller för att det ska kännas bättre. Jag har gift mig för att jag älskar Malin o vill leva resten av mitt liv med henne, på gott o ont!

Är jag onormal som inte blir lyckligare för att jag gift mig? Är jag onormal för att känsla inte e annorlunda för att jag gift mig?

Jag gifte mig inte med en förhoppning att saker ska bli bättre eller att jag ska bli lyckligare. Jag gifte mig för att mitt liv, som det är, är underbart. Jag vill inte ändra på nått. Jag vill ha det som vi har det.

Är jag konstig??

Puss o Kram

*Min framtid är här*